leriga glada hundar

Som vi har väntat, att se annat än snö, att se marken, och nu äntligen börjar den visa sig i allt större fläckar. Och sen i morse så hade det snöat igen!!! Det känns inte riktigt klokt att det är så mycket snö kvar. Nåväl, våren kommer, och sommaren med. Hundarna älskar att springa på halkfria ängar och vägar. men de ser inte heller kloka ut efter promenaderna, värst är ju Maggan så klart. O värför klipper jag inte av henne pälsen då. En inre kamp, ska jag ställa ut henne mera så får pälsen snällt vara kvar. Men ska jag inte ställa ut henne mera så kunde jag lika gärna kapat av dem. Mitt intresse för utställning har ju svalnat de senaste åren och trotts att Maggie är en riktigt snygg hund så orkar jag inte riktigt engagera mig i den sporten. En beardis är ju så vacker med pälsen på när den är ren o välskött. Men det finns många dagar jag ser mest nackdelar med pälsen, inte bara för min del (extra städ och hundbadande), utan också för hennes del, med allt som fastnar i pälsen och luggen som inte ger den bästa synen.

Det här låter säkert som att jag överlägger med mig själv om huruvida saxen ska fram nu eller imorgon. Vi får se.

På lydnadsfronten har det rasslat till. Yalla och jag har redan hunnit med både en klass 2 och klass 3 tävling i år. Numera är Yalla uppflyttad till eliten i lydnad. Jag är med i en fantastisk träningsgrupp med 3-4 andra tjejer. Team Tom Tile kallar vi oss. Det är högt till tak men även analytiskt och noggrannt tränande. Vi har tränat ihop i ett år snart, minst en gång i veckan, ibland även 2. Vinterhalvåret har vi tränat i hemmaklubbens Kungsörs Brukshundklubbs inomhushall Hundarena och i ett ridhus utanför Köping. Nu är första utomhusträningen inbokad på en skolgård i byn. Vi har inte bara haft våra träningar ihop utan vi har även haft 4 lydnadsseminarier åt klubben med olika teman kring lydnad. Bra när man måste tänka till.

Hur har hundarna utvecklats då? Yalla har fina springmoment, rutan, inkallningen, apporteringar. Fria följet behöver en funderare och fjärrens två svåra skiften ska bli säkrare på håll. Konskicket ska läras in, dirigeringsapportering, + lite till. Men just nu är det så kuuuul.

Maggie behöver mycket mera repetitioner, ofta men lite. Sakta men säkert blir de bra partierna i fria följet längre. Stadga har aldrig varit hennes naturliga styrka, men ju mera vi tränar på det desto säkrare har det blivit. Märkligt 8)

Mina dagar är numera fyllda med arbete. Jag har börjat på Hasselfors Garden i Västerås. Trivs riktigt bra även om resorna tar lite onödigt lång tid. Tur det finns ljudböcker. 

 

datakrångel

Datorer och bilar - de ska bara gå o inte krångla. Datorn är hos datadoktor Dennis och blir upphottad och uppspeedad. Alla mina e-postadresser är borta, likaså all e-post inklusive bilagor som jag inte sparat på nåt annat sätt. Undrar hur mycket man egentligen sparar i onödan, hur mycket jag egentligen kommer att behöva av det som jag inte velat kasta tidigare? Det får väl tiden visa. Lite skrämmande om man sparat hundratals mejl, allt från 2006 till 2010 bara för att man i framtiden märker att man inte alls hade behövde dem. Sicken extra last man bär på. Samma är det väl med papper.Nee, "Hutta möget" som man säger i skåne.

Jag behöver alla vänners adresser så skicka litet epost gärna till antingen gmail.com telia.com adressen.

Hundfronten då. Lilla bruna har sluppit alla höstens tävlingar hittills. Matte har haft tankarna på annat håll och träningen har inte riktigt fått den tiden den behöver. Men nu är klubbens inomhushall klar och vi har tränat ett par gånger inomhus. Fantastiskt. Långhårsvarianten har börjat löpa, några dagar kvar till höglöpet skulle jag tippa. Sen får man vekligen hålla ett öga på "lilla bruna" så han inte tar vara på "möjligheterna".

O så snöar det...

    

vallat, fast utan hund

Imorse varknade jag vid halv 8 och skulle släppa ut hundarna men gissa min förvåning när jag ser trädgården full med FÅR! Att det är rådjur eller främmande katter på tomten är inget konstigt, men aldrig förr har 22 fårskallar tittat in såhär. In med hundarna och på med kläderna. Patrik började ringa började med 118100, de har ju svart till allt. "Vems får har vi i trädgår'n?" frågade han, men 118100 kan visst inte leva upp till sin marknadsföring. Ett par samtal till och fårägaren var hittad och väckt. Samtidigt funderar jag på hur jag ska göra, om jag ska försöka valla in dem till fårhagen 500 m bort med Yalla eller om jag ska försöka väcka nån hundkompis med duktig vallhund, eller inte göra nånting. Samtidigt börjar flocken röra på sig och Yalla lyckas trycka ut dem från tomten ut till skogen. Det är bara o konstatera att Yalla får inte delta i aktiviteterna. Jag byter tofflor till stövlar o traskar ut efter fårskallarna. Men de här fåren va springiga och låter mig inte komma nära. Jaja, byta taktik, göra som vallhunden, båge ut och hitta balanspunkt sen är det bara i lugn tempo fösa flocken mot djupare skog och mot hagen. I fantastisk fin tempo med bra djurhantering vallar jag fåren genom skogen till hagen. Hittar hålet i staketet och får in varenda en innanför stängslet. Ingen el i staketet så det va bara o börja bända och böja ståltråd. Lagom när fårägaren kom så var jobbet klart. Undra om hon trodde att jag hade hittat på allt :) Hon va tacksam och undrade om fåren förstört nåt hos oss, men det hade de ju inte, några bajshögar har de ju lämnat till Maggies stora förtjusning - Godis och parfym! säger hon.
 

Måleri och ljusfest

Jag tjejerna och ett par till har varit på klubben idag o målat. Äntligen färg på flaggstänger, fönsterlister, vindskivor och dörrposter. Yalla fick en spännande vit touch i pälsen.(tog några bilder men hinner inte lägga upp dem just nu) Än är det inte färdigt dock, får hoppas på några fina sensommardagar till innan det blir allt för kallt o fuktigt o måla.

Nu ska vi snart åka till farmors sommarstuga i Västerås, det är ljusfest och alla kolonister tänder ljus och marshaller, nästan som "villaavslutning" i Vasa. Citronbiskvierna är klara (lyckades med dem denna gång) nu e det bara o ta med det sista o åka.

vilsen

Ja, man undrar ibland hur det är med skogsmullen i mig.

Imorse skulle jag rasta hundarna i skogen bakom oss, tänkte ta en halvtimmespromenad, plockade lite svamp o lyssnade på ljudboken som jag hade mobilen. Jag gick på stigar som jag trodde jag kände igen, men det tog ovanligt lång tid att komma till en tvärstig som jag hade planerat att ta. Istället hade jag en ganska hög rullstenskulle framför mig. Ok jag klättrar upp o kollar om jag kan se radiomasterna som är ganska nära vårt hus.  Visst såg jag radiomasterna, ganska långt borta o helt o hållet i "fel" riktning. Jag hade ingen aning var jag va o hur jag hade hamnat där. Jaja, mot masterna tänkte jag, men direkt när jag tog mig ner för kullen såg jag dem inte mera och stigen jag hade kommit till kullen på hade jag tappat. Ok, hur ska jag nu orientera mig. Lyssna på den avlägsna E20, men trafik hördes ju från flera olika håll fast lång borta. Jag fortsatte o traska, disiga regnet kändes faktiskt inte så mycket, fleecejackan sög upp det mesta. Efter en liten stund kom jag till en större stig, åsen är ju full av stigar, kors o tvärs, äntligen tänkte jag, men vilket håll ska jag ta? Jag tar till vänster, nej, till höger, vänster, det blev till vänster, in med ljudboken i örat igen o full fart framåt, snart borde jag känna igen mig. Jag går o går, och efter ett tag kommer det en tvärstig, Yalla är på väg åt det hållet först men inte Maggie, jag fortsätter o plötsligt ser jag åkrar och ängar o när jag tar ut ljudboken så har jag för mig att jag hör svag musik, men det jag inte hör är trafiken från E20. F-n tänkte jag nu är jag bra långt hemifrån, det är bara o vända o ta den där tvärstigen som jag skulle tagit. vänder på klacken o tillbaka med hundarna i täten. Vi vänder in på tvärstigen o efter ett tag kommer vi till en skogsväg som jag känner igen. Vilken tur, nu vet jag iallafall åt vilket håll jag ska. Resten av promenaden gick i rask tempo först på skogsvägen sen på stigar genom skogen o sedan på väg igen. Efter drygt 2,5 timmar är vi tillbaka hemma igen, svettiga o blöta, inte hade jag låst dörren heller, jag skulle ju inte va borta så länge. Pinn- och lövsamligen från Maggans päls var större än den klena kantarellskörden som mest bestod av pyttesmå beibikanttisar.

Några gamla bilder på dem som inte va med på promenaden.

Clara

Lovisa

Sotis

Utställningsdebut!

Beardisflickan Maggie har varit på sin första utställning. Att vara nybörjare bekymrade inte henne ett dugg utan hon visade sig riktigt fint, stod fint, sprang fint, och charmade domaren till den milda grad att hon gjorde Maggie etta i öppenklassen med CK. I bästa tikklass var det bara veterantiken som domaren tyckte var bättre så min lilla Maggie fick både cert och cacib och blev tvåa bästa tik. Nu var det inte jag, Maggies matte, som hängde i kopplet utan det var Cattis som visade henne så fint så dessa framgångar var möjliga, tack Cattis. Jag själv har ju ingen "finkamera" men Helene som har maggies syster, Sweetie tog en hel del bilder så jag hoppas det kommer med e-post så småningom.

Tack även för Vicky och alla inblandade för gårdagskvällens uppladdning. Det va riktigt roligt både för oss och även de drygt 10 beardisarna och en kelpie som hade det riktigt roligt tillsammans, hoppas vi ses snart igen.      

Hundarna har varit o vallat.

I ösregn va vi o vallade hos Vicky igår. Först va Maria ute med sina kelpar o vätte. Man kunde trott att hennes hundar hade vallat i år o dagar men det har de tydligen inte, det va däremot hennes agerande som gjorde att hunden liksom gjorde rätt o hamnade rätt. Lilla favovalpen, -Imre med svarta bältet- va också med, kuuul sa han om fårvallning, han fick va med sin mamma o springa med.

Sen skulle jag prova med Yalla. Har vallat med honom ett par gånger, ehh, varit i fårhagen, kan inte så mye om vallning. Yalla är helt klart intresserad, själv hade jag lite svårt att gå rätt, men med Maria i armbågen så backade jag i bågar. Om Yalla gillar att springa runt flocken i cirklar så har Maggie mera stilen att springa rakt mot flocken o få fart på ulltussarna. Men det gick ganska bra med henne också, bara man inte ryter för elakt att hon ska stanna. Lagom när vi va klara så slutade det regna och dags o åka hem med blöta, smutsiga, illaluktande hundar o kläder. Men roligt va det.