leriga glada hundar

Som vi har väntat, att se annat än snö, att se marken, och nu äntligen börjar den visa sig i allt större fläckar. Och sen i morse så hade det snöat igen!!! Det känns inte riktigt klokt att det är så mycket snö kvar. Nåväl, våren kommer, och sommaren med. Hundarna älskar att springa på halkfria ängar och vägar. men de ser inte heller kloka ut efter promenaderna, värst är ju Maggan så klart. O värför klipper jag inte av henne pälsen då. En inre kamp, ska jag ställa ut henne mera så får pälsen snällt vara kvar. Men ska jag inte ställa ut henne mera så kunde jag lika gärna kapat av dem. Mitt intresse för utställning har ju svalnat de senaste åren och trotts att Maggie är en riktigt snygg hund så orkar jag inte riktigt engagera mig i den sporten. En beardis är ju så vacker med pälsen på när den är ren o välskött. Men det finns många dagar jag ser mest nackdelar med pälsen, inte bara för min del (extra städ och hundbadande), utan också för hennes del, med allt som fastnar i pälsen och luggen som inte ger den bästa synen.

Det här låter säkert som att jag överlägger med mig själv om huruvida saxen ska fram nu eller imorgon. Vi får se.

På lydnadsfronten har det rasslat till. Yalla och jag har redan hunnit med både en klass 2 och klass 3 tävling i år. Numera är Yalla uppflyttad till eliten i lydnad. Jag är med i en fantastisk träningsgrupp med 3-4 andra tjejer. Team Tom Tile kallar vi oss. Det är högt till tak men även analytiskt och noggrannt tränande. Vi har tränat ihop i ett år snart, minst en gång i veckan, ibland även 2. Vinterhalvåret har vi tränat i hemmaklubbens Kungsörs Brukshundklubbs inomhushall Hundarena och i ett ridhus utanför Köping. Nu är första utomhusträningen inbokad på en skolgård i byn. Vi har inte bara haft våra träningar ihop utan vi har även haft 4 lydnadsseminarier åt klubben med olika teman kring lydnad. Bra när man måste tänka till.

Hur har hundarna utvecklats då? Yalla har fina springmoment, rutan, inkallningen, apporteringar. Fria följet behöver en funderare och fjärrens två svåra skiften ska bli säkrare på håll. Konskicket ska läras in, dirigeringsapportering, + lite till. Men just nu är det så kuuuul.

Maggie behöver mycket mera repetitioner, ofta men lite. Sakta men säkert blir de bra partierna i fria följet längre. Stadga har aldrig varit hennes naturliga styrka, men ju mera vi tränar på det desto säkrare har det blivit. Märkligt 8)

Mina dagar är numera fyllda med arbete. Jag har börjat på Hasselfors Garden i Västerås. Trivs riktigt bra även om resorna tar lite onödigt lång tid. Tur det finns ljudböcker. 

 

Utställningsdebut!

Beardisflickan Maggie har varit på sin första utställning. Att vara nybörjare bekymrade inte henne ett dugg utan hon visade sig riktigt fint, stod fint, sprang fint, och charmade domaren till den milda grad att hon gjorde Maggie etta i öppenklassen med CK. I bästa tikklass var det bara veterantiken som domaren tyckte var bättre så min lilla Maggie fick både cert och cacib och blev tvåa bästa tik. Nu var det inte jag, Maggies matte, som hängde i kopplet utan det var Cattis som visade henne så fint så dessa framgångar var möjliga, tack Cattis. Jag själv har ju ingen "finkamera" men Helene som har maggies syster, Sweetie tog en hel del bilder så jag hoppas det kommer med e-post så småningom.

Tack även för Vicky och alla inblandade för gårdagskvällens uppladdning. Det va riktigt roligt både för oss och även de drygt 10 beardisarna och en kelpie som hade det riktigt roligt tillsammans, hoppas vi ses snart igen.