Imorse skulle jag rasta hundarna i skogen bakom oss, tänkte ta en halvtimmespromenad, plockade lite svamp o lyssnade på ljudboken som jag hade mobilen. Jag gick på stigar som jag trodde jag kände igen, men det tog ovanligt lång tid att komma till en tvärstig som jag hade planerat att ta. Istället hade jag en ganska hög rullstenskulle framför mig. Ok jag klättrar upp o kollar om jag kan se radiomasterna som är ganska nära vårt hus. Visst såg jag radiomasterna, ganska långt borta o helt o hållet i "fel" riktning. Jag hade ingen aning var jag va o hur jag hade hamnat där. Jaja, mot masterna tänkte jag, men direkt när jag tog mig ner för kullen såg jag dem inte mera och stigen jag hade kommit till kullen på hade jag tappat. Ok, hur ska jag nu orientera mig. Lyssna på den avlägsna E20, men trafik hördes ju från flera olika håll fast lång borta. Jag fortsatte o traska, disiga regnet kändes faktiskt inte så mycket, fleecejackan sög upp det mesta. Efter en liten stund kom jag till en större stig, åsen är ju full av stigar, kors o tvärs, äntligen tänkte jag, men vilket håll ska jag ta? Jag tar till vänster, nej, till höger, vänster, det blev till vänster, in med ljudboken i örat igen o full fart framåt, snart borde jag känna igen mig. Jag går o går, och efter ett tag kommer det en tvärstig, Yalla är på väg åt det hållet först men inte Maggie, jag fortsätter o plötsligt ser jag åkrar och ängar o när jag tar ut ljudboken så har jag för mig att jag hör svag musik, men det jag inte hör är trafiken från E20. F-n tänkte jag nu är jag bra långt hemifrån, det är bara o vända o ta den där tvärstigen som jag skulle tagit. vänder på klacken o tillbaka med hundarna i täten. Vi vänder in på tvärstigen o efter ett tag kommer vi till en skogsväg som jag känner igen. Vilken tur, nu vet jag iallafall åt vilket håll jag ska. Resten av promenaden gick i rask tempo först på skogsvägen sen på stigar genom skogen o sedan på väg igen. Efter drygt 2,5 timmar är vi tillbaka hemma igen, svettiga o blöta, inte hade jag låst dörren heller, jag skulle ju inte va borta så länge. Pinn- och lövsamligen från Maggans päls var större än den klena kantarellskörden som mest bestod av pyttesmå beibikanttisar.
Några gamla bilder på dem som inte va med på promenaden.
Clara
Lovisa
Sotis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar